mylifebyme

Ebba Grön och snus, det gillar vi för tillfället.
Samma matvanor som de andra skitdagarna.

Har tänkt tillbaka på den gamla goda tiden;
pojkar, musik, vänner, vodka, cigg.
Åh, vad jag längtar till sommaren!

Pressen/ångesten/stressen, kalla känslan vad du vill, känns mer än någonsin nu.
Den som alltid finns där när allt inte känns hundra med pojkvännen,
när skolan drar igång på allvar, när jag inser att jag tar åt mig för
mycket jobb för att orka med att leva normalt.
När jag äter massa skit för att döva denna känsla - blir den värre.
Ändå fortsätter jag. Samma gamla visa. År går. Fortfarande inte lärt mig.
Faaan.

Jag måste lösa detta på något vis. Visst, jag har insett att jag har problem.
Men jag verkar vara den enda. Och jag vet inte om jag klarar detta själv.
Det är som om man inte kan ha problem med maten om man är "normalviktig".
För att någon verkligen ska fatta måste jag bli biggets loser-tjock
eller gå ner så jag blir sjuuuuukt smal istället. Det är bara att välja lixom.
Så någon tar mig på allvar.
Bättre att bli smalare. Tjock = bristningar, celluliter och tjock.
Tyna bort.

Jag mår så skitdåligt så in i helvetet när jag hetsäter&tröstäter hela jävla tiden.
Min mor är medveten om detta, eller ja. Hon vet iaf.
Hon vet inte hur hon ska handskas med detta tror jag.
Säger; "om du vill att jag ska göra nåt så säg till.. jag finns här.. osv."
Men om jag inte vet vad som behövs göras för att jag ska må bra,
hur ska jag kunna få hjälp av någon som inte heller vet?

Vad har jag gort?