Det kommer bli bra..
..det är det jag försöker intala mig själv.
Tog ett stort steg idag, det största jag har tagit på länge.
Jag bad om hjälp till öppenvården i min kommun.
Skrev ett mail och skickade.
Hjälp mig?
Det var rubriken.
Fan va jag är modig, jag trodde att jag aldrig skulle våga.
Det gäller att ta ett steg i taget, för fan om jag ska behöva
missa både kryssning och cypern pga. detta!!
DET VÄGRAR JAG!
Allt som pågår inom mig, i mitt huvud, jag vill ha bort det.
Nej förresten, lösa det.
Jag vill ha en lösning, en hand att hålla i som hjälper mig
att ta mig ur dessa mörka tankar om mig själv som bara
drar mig längre och längre ner.
Jag hindras till att leva mitt liv till det yttersta.
No more!
Har bestämt mig för att ta en "jobbpaus" också, iaf en helg.
Jobbar ju i morrn och på söndag. Nästa helg uppbokad av fotbollen,
men helgen efter det. Det blir MIN helg!
Ska tacka nej och förklara som det är, att det har varit lite
för mycket nu på det personliga planet,
men att jag gärna tar lite tider om en vecka eller två.
Det kommer bli bra..
Nu är det tyvärr dags att sova - upp 06.00 i morrn och börjar 07.00.
Godnatt!
